Landstingskandidatur

Jag har varit aktiv inom Moderaterna på olika sätt sedan 1994. De senaste åren har jag dock inte haft några förtroendeuppdrag, däremot har jag sedan 2006 haft förmånen att få arbeta på vad som förmodligen är Sveriges mest spännande arbetsplats - Stockholms Stadshus. Men inför provvalet kände jag att tiden var mogen att åter be om förtroendet att företräda Moderaterna som just förtroendevald.

För mig kändes det naturligt att välja att kandidera till landstingsfullmäktige. Dels därför att jag uppskattar hur förhållandevis konkret politiken är på lokal och regional nivå, dels därför att jag sedan länge har ett stort intresse för sjukvårdsfrågor. Det jag vill med min kandidatur är kortfattat att medverka till att rätt politiska beslut fattas för att Stockholms sjukvård ska bli en framtidsbransch med patienten i centrum.

Mitt intresse för sjukvårdsfrågor grundar sig inte minst på de erfarenheter jag har från ett par års arbete inom akutsjukvården på Karolinska Sjukhuset i Solna. Det har givit mig både en inblick i vårdens villkor och ett djupt känt engagemang för patienternas situation. Genom min fru Ebba, som arbetar som kirurg, får jag också många intressanta perspektiv på vårdens verklighet och vardag.

Sjukvårdsdebatten fokuserar ofta på verkliga eller upplevda tillkortakommanden inom vården. Det är givetvis viktigt att uppmärksamma bristerna, men jag tror att det är minst lika viktigt att ha ett positivt anslag i den grundläggande synen på sjukvården. Det är min bestämda uppfattning att svensk sjukvård har fantastiskt goda förutsättningar att bli en världsledande framtidsbransch, vars framsteg kan gå på export.

Men för att lyckas med det krävs bland annat att ålderdomliga ledningsstrukturer ersätts av ett modernt ledarskap som renodlar den medicinska och omvårdnadsmässiga kompetensen och minskar vårdpersonalens administrativa börda. Kort sagt tror jag mycket finns att vinna på en ökad arbetsdelning, det vill säga att vårdpersonal ägnar sin arbetstid åt just vård och överlåter ekonomiska och administrativa uppgifter åt personer som är utbildade för just det.

Mer om vad jag skulle vilja åstadkomma och prioritera i landstingspolitiken kommer. Har du frågor om vad jag vill med min kandidatur är du välkommen att kontakta mig på thord.swedenhammar[at]moderat.se. Och om du är medlem i Moderaterna i Stockholms stad får du gärna ge mig ditt förtroende i provvalet!

Kalle Anka-priset

Dagens snackis är att Barack Obama av den norska Nobelkommittén tilldelats Nobels fredspris. Nog för att värdet av detta pris har devalverats sedan länge, men detta måste ändå betecknas som ett nytt lågvattenmärke.

Till att börja med kan man rent principiellt ifrågasätta att en man som varit president i mindre än nio månader tilldelas priset. Är man generös kan man säga att det snarare avspeglar Nobelkommitténs förväntningar på Obamas framtida gärning som president än hans faktiska insatser hittills. Är man som jag lite mer cyniskt lagd kan man konstatera att detta är ännu en flagrant bekräftelse på fredsprisets politisering.

Sedan kan man med fog, oavsett vad man anser om Obama och hans politik, undra över på vilken grund han tilldelas priset. Uppenbarligen anser den norska Nobelkommittén att någon form av prestationer relaterade till det som priset ska utdelas för är överflödiga. Enligt Alfred Nobels testamente ska priset, fritt citerat, ges till den som har gjort mänskligheten störst nytta eller verkat för nedrustning och folkens förbrödning.

Av detta har Obama under sina nio månader i Vita Huset åstadkommit noll och intet. Han har inte lyckats åstadkomma ett stabilare läge i Irak eller Afghanistan. Han har inte lyckats avvärja det latenta kärnvapenhotet från Iran eller Nordkorea. Han har inte gjort några som helst framsteg i konflikten mellan Israel och palestinierna. Han har inte ens försökt att stävja den tilltagande ryska aggressionen.

Det vore mig dock fjärran att påstå att Obama har varit overksam dessa månader. Hans klena utrikespolitiska track-record motsvaras av ett desto digrare inrikespolitiskt dito. Han har på några månaders tid lyckats med historiska socialiseringar av amerikansk bilindustri och bankväsende. Och han kämpar i detta nu för att socialisera även sjukvården. Men det är knappast ägnat att vara till nytta för mänskligheten...